Dags för testdag imorgon. Det ska mycket till om det ska visa positivt fortfarande. Det blöder ju fortfarande så chansen är nog inte så stor. Det jobbiga är bara att jag mår illa som om jag skulle vara gravid.
Vet inte hur eller om vi ska gå vidare. Kanske dags att ge upp nu. Sambon känner sig skyldig eftersom det är pga honom vi är i den här situationen och för att jag har betalat alla tre försöken. Jag har svårt just nu att acceptera att ge upp samtidigt som jag inte vet om jag vågar en gång till. Många säger att vi ska vara glada som har M och ingen är gladare och lyckligare än jag för det, men längtan efter en till är fruktansvärt stor trots att jag redan har fått högvinsten, det går bara inte att lägga åt sidan. M skulle bli den perfekta storasystern, en mer omtänksam och snäll tjej finns inte.
Jag mår riktigt dåligt över allt som har hänt just nu. Skulle bara vilja gå hem och lägga mig men istället ska man vara som vanligt på jobbet och låtsas som ingenting.
Sambon opereras ganska exakt just nu. Får se om de kan ta bort bara det på testikeln som inte ska vara där men de har varnat för att de i värsta fall måste ta hela. Så allt är upp och ner just nu. Hade det inte varit för M hade jag inte orkat alls.....
Vill bara skicka en jättestor KRAM till dig! Fy f-n vad jobbigt ni har det! Jag förstår verkligen din syskonlängtan, för jag kände detsamma innan vi fick Neo. När han kom blev både jag och familjen hel, kändes det som, och jag slutade må dåligt av att folk omkring mig blev gravida. Och det är oerhört påfrestande att genomgå en fertilitetsbehandling, med allt vad det innebär av hormonsvängningar, humörsvängningar, förhoppningar och besvikelser. Kanske ni ska pausa ett tag? Tills det blir lite mindre runt omkring er?
SvaraRaderaHur tänker ni om adoption? Eller fosterbarn? Det finns ju många sätt att bli föräldrar på EGENTLIGEN... Man måste bara vänja sig vid tanken...
Kramisar