onsdag 12 mars 2014

Missfall

Fick en tid i fredags för att träffa läkare, vill inte gå hela tiden och inte veta. Hade tänkt ta det som på min lunchrast för att slippa skylla på något återigen för att kunna åka ifrån men de var grymt försenade så jag var borta i över 2 timmar. Läkaren gjorde ett VUL och hon såg ingen hinnsäck vilket man borde kunna se i v 5+4 och hon såg heller inget konstigt på äggstockarna så det borde inte vara utomkveds. Fick även ta ett blodprov för att se hur mycket hcg jag hade i kroppen och det ringde de om senare på eftermiddagen, det var 98 och alltså inget högt så det mest troliga är ett missfall. Hon tyckte ändå att jag ska ta ett gravtest igen nu på fredag så vi ser att det sjunker, är det lika starkt blir det nog ett blodprov till. Hade ställt mig in på detta innan men samtidigt hoppas man ju på att jag skulle ha fel. Orkade bara inte skriva något om det här efteråt. Luften bara gick ur mig. Har ändå kört på som vanligt men jag blir ständigt påmind då jag forfarande blöder, snart 3 veckor nu, hur länge ska det behöva hålla på? Inte nog med det så var ju min dotter sjuk i feber och hosta förra veckan och det fick ju jag i torsdags så de senaste dagarna har jag hostat som bara den, men det går över snart.
Som vi inte har nog med dåliga nyheter så ringde de nyss från verkstaden som ska laga vår bil efter att vi blivit påbackade (smitning vilket betyder att vi står för en självrisk på 2200). Vi tänkte passa på att serva den när den ändå är inne och fick ett pris på 4700, nu hade de hittat andra saker som måste åtgärdas som kostar 6050 kr EXTRA..... roligt att lägga ut 13000 på bilen den här månaden... Så det blir nog ingen resa i alla fall..... Ska ju betala typ 36000 för missfallet också....
Nu får vi hoppas att sambon får positiva nyheter den här veckan efter operationen, det skulle inte förvåna mig om tumören är elakartad också...

Nej usch vad negativ jag är men just är det mycket, lite för mycket, vad har vi gjort för att allt ska gå åt skogen?

fredag 7 mars 2014

Jag blir galen!

Fick en blödning till i tisdags, det kommer rätt mycket några timmar sen avtar det eller försvinner. Denna gång har det kommit lite blod ons/tors också men väldigt små mängder. Tog testet imorse enl vad fertilitetsenheten bad mig göra och det är fortfarande ett starkt plus. Vilken berg och dalbana det här är. Ena stunden ger jag upp helt, nästa stund så får jag ett litet hopp. Om det varit ett missfall som pågått i  2 veckor, borde inte testet vara lite svagare nu? Kan det ha varit missfall på den ena förra veckan och på den andra den här veckan? Ska ringa direkt när de öppnar kl 8 så får vi se vad de tror. Det här är i alla fall tortyr, det är taskigt att av kroppen att ge mig tecken på graviditet såsom illamående och "bröstförändringar" samt starka plus samtidigt som det blöder. Två gånger har jag nu börjat bearbeta och acceptera att det inte blev något den här gången heller och sen får jag ett hopp igen. Orkar bara inte mer.

Min lilla prinsessa är sjuk, feber och hosta, det är så synd om henne och jag önskar jag kunde göra något, hoppas verkligen det är på bättringsvägen så vi kan få vara ute i helgen, ska ju bli varmare ute så man får passa på att njuta.

tisdag 4 mars 2014

Den långa väntan....

Tog ett test i söndags morse och det var jättestarkt. Några timmar senare kom det en blödning men den gav sig rätt snabbt och sen des inget mer. Är rädd för utomkveds... Blir galen av denna väntan, först till fredag för att se vad testet visar och sen för hur/när vi går vidare för att se vad som händer där inne. Är extremt trött och mår illa från och till så graviditetstecken har jag men det är ju pga hcg så det kan jag ju ha även om det är utomkveds. Detta knäcker mig totalt just nu, upp och ner hela tiden.

lördag 1 mars 2014

Rädd

Pratade med festen igår och efter att de diskuterat mitt fall tyckte de att jag ska ta ett nytt grantestare om en vecka. Jag hade ju helst velat ta ett blodprov men dels tyckte de att det är tidigt och dels måste man ta blodprov flera dagar i rad för att se att det ökar. De kan i nuläget inte utesluts något, kan vara utomkveds, missfall på ena eller båda, genombrottsblödning...
Det jag är rädd för att jag hinner få allt för höga förhoppningar att det finns en chans att det går vägen. Det slutade i stort sett blöda helt igår, kommer bara svagt svagt färgat ibland. Mådde illa dom bara den imorse och det känns som växtvärk i livmodern. Vill bara spola fram tiden nu. Så jobbigt att jag bearbetat ett missfall i 5-6 dagar redan och så får jag nya förhoppningar och så kanske det går åt skogen igen? Det är ju rent elakt av kroppen i så fall!
Vad tror ni? Någon som varit med om liknande? Hur har det slutat för er?