torsdag 31 oktober 2013

Nytt läkemedel

Fick samtal idag från fertilitetsenheten om att jag ska testa att byta läkemedel den här gången från Gonal- F till Menopur. Den ska ju blandas själv så om en liten stund ska jag åka dit och få en liten genomgång. Nervöst när man ska blanda själv... Första försöket jag gjorde när jag fick M så blandade jag ägglosssningssprutan själv men nästa gång var det en färdig penna. Synd att inte denna sort har det också.... Någon gång i mitten på nästa vecka borde mensen komma igång så då är det bara att sätta igång med sprutandet igen. Jag hoppas verkligen de har bytt donator till mig som kanske matchar mig bättre och vi får ett bättre resultat. Skulle verkligen vara skönt att ha några reserver i frysen för att slippa gå igenom detta den varje gång. Så håll tummarna för oss!

Nästa helg kommer vi åka till Göteborg och Ullared. Ska bli kul att komma bort lite, bo på hotell och bara njuta. Hade tänkte åka till Ullared på lördagen men jag tror vi går upp jättetidigt på fredag och åker raka vägen ner så har vi lördag/söndag i Göteborg istället. Skönt att ha en bilfri dag och vi behöver inte gå upp så tidigt på lördagen!

Nu på lördag är det Allhelgona, blir en tur upp till mammas grav och tända lite ljus. M pratar fortfarande om mormor flera gånger i veckan. Hon säger att hon saknar mormor och så vet hon att hon är i himlen även om hon nog inte riktigt förstår vad det innebär.

måndag 21 oktober 2013

Testdag/Sprutstart

Har inte orkat med att skriva på någon vecka. Hade testdag i onsdags och självklart visade det minus, något annat hade varit konstigt. Så nu har jag varit med om missfall också.. Mailade in mitt resultat och de ringde upp mig några timmar senare. Trodde inte jag skulle hinna med något försök mer i år eftersom jag trodde att man skulle ha en vanlig mens först och sen köra och då skulle det bli precis innan jul då det är stängt. Men jag kunde köra nästa mens redan. Så om drygt 2 veckor är det sprutstart igen.. Har även bett om att få byta donator, känns inte som det var den rätta för mig av 9 ägg, eller 8 eftersom 1 var omoget, blev ju bara två befruktade varav det ena inte blev tillräckligt bra för att frysa och det andra blev ju missfallet.... Så vi får hoppas att det går att byta. Bara en känsla att jag vill det, är säkert inget fel på den donator vi fått men det skulle kännas bättre. Så nu är det bara att ladda om och köra igen, nu MÅSTE det gå vägen.
Lilla M har börjat prata väldigt mycket om syskon, precis när jag fått plus (hon vet självklart inget om det vi håller på med) sa hon att jag har en lillasyster och hon heter Mathilda. Och igår sa hon "jag vill ha en lillasyster" Hon är i alla fall världens snällaste goaste lilla tjej och hon är verkligen allt för mig! Hon är den som får mig att må bra igen. Känns jobbigt när måndagen kommer och det är dags att lämna henne på förskolan hela veckan igen. Nästa vecka blir det det en bra vecka, Förskolan är stängd på måndagen så jag jobbar bara halvdag (sambon jobbar kväll) och på fredagen stänger vi tidigare men jag har valt att gå lite tidigare ändå så hon får vara ledig då så vi får lite mer tid tillsammans, kanske blir ett besök till badhuset. Måste börja planera hennes 3-årskalas också, bara några veckor kvar, Tänk vad tiden går fort!

måndag 14 oktober 2013

Missfall

Jag förmodar att det är ett tidigt missfall jag har fått. Blödde mer i fredags och med klumpar (ursäkta detaljer). På fredag em var det fortfarande positivt gravtest men på lördagmorgon visade det ingenting. Efter det har jag inte tagit något mer test och slutade även med Lutinus och det blöder lite fortfarande så jag antar att det blev ett missfall denna gång.

Är riktigt deppig och skulle helst av allt bara vilja vara hemma med min lilla M. Hon är i alla fall en glädjespridare och får mig alltid glad igen. Hon frågade mig igår om jag var ledsen och om jag då ville leka med henne så jag skulle bli glad igen, och så kom hon och kramade mig och klappade mig på kinden. Hon är bara så gå, snart tre år och redan så omtänksam. Skulle inte klara det här utan henne. Saknar mamma extra mycket i sånna här situationer, känner att jag inte har någon att prata med om detta, ingen att må dåligt hos. Känner mig ensam ibland...

Vet inte hur vi ska gå vidare nu, om vi ska göra det och när i så fall. Det är jobbigt både ekonomiskt och känslomässigt. Hade tänkt tre betalförsök från början men om vi misslyckas nästa gång, ska vi bara ge upp då och ha gjort allt i onödan, tänk vad vi kunnat göra för 100 000 kr annars? Usch mycket tankar nu.... Önskar att vi någon gång kunde få nåt till frysen, men nej, trodde verkligen vi hade lite större chans denna gång när vi har en donator. Jag antar att det inte blev något av det andra befruktade ägget, vi skulle nog ha fått brev nu...

Uppdatering...

Fick precis Veckans Peptalk av Olof Röhlander (kan rekommendera er att prenumerera på det, var precis vad jag behövde just nu, var som det var skrivet till mig denna gång...


JUST DÄRFÖR GER DU INTE UPP

En morgon som denna funderar ett antal människor på om det fortfarande är värt det.

Några har genomlidit ännu en sömnlös natt av grubbel.

Andra väcktes av mardrömmar som aldrig vill sluta spela och till en framtid som inte längre lockar. Varför gå upp ur sängen?

En tredje startar återigen dagen med ett nattduksbord fullt av smärtstillande tabletter som knappt hjälper längre.

En fjärde vaknar med sorg i blicken efter en oåterkallelig förlust.

Möjligtvis finns det tillfällen då motståndet känns för stort, där en inkastad handduk ses som en utväg, men du får inte ge upp.

Att ge upp vore lika absurt som att ta en krita, måla upp konturerna av en liggande människa på gatan och sedan lägga sig i det markerade fältet. Det är inte du. Det har aldrig varit du.

Det här kanske blir ännu en dag då du får spela en tuff match mot livet, men då får det bli så. En dag till. Lite att förlora och mycket att vinna. Är det kamp som gäller idag, då tar vi upp kampen. Det spelar ingen roll om andra inte förstår vad du går igenom. Kanske får du göra det ensam, var då din egen bäste vän.

Du kan ha förlorat mycket, men kom ihåg att du har trumfkortet kvar; Din möjlighet att formulera tankar som gör det värt det igen. Just därför ger du inte upp. Inte nu, inte än, inte någonsin.

fredag 11 oktober 2013

Blöder...

Har ju haft en liten blödning sen i tisdags vilket jag ju också hade med M, men idag har den ökat. Igår kväll tog jag ett test och det var positivt fortfarande, tog ett imorse igen, fortfarande positivt men jag tyckte det var svagare än igår kväll och så borde det väl inte vara? Blöder även mer idag, usch tycker inte om det här.... Hade ju fått upp förhoppningen att det lyckats den här gången men idag känns det som det skulle vara ett missfall på g. Jag hoppas jag har fel och det bara är kroppen som inte fattat att jag är gravid och ger mig en mens i alla fall.. Nervöst är det nu i alla fall, skulle bara vilja vara hemma idag, kommer ha svårt att koncentrera mig på att jobba i alla fall, men det är väl bara att bita ihop fram till 16. 

onsdag 9 oktober 2013

Graviditetstest, ruvardag 9

Började blöda lite igår em och tänkte direkt att nu är det mensen eftersom den ska komma på torsdag annars. Köpte med två tester hem och det blev så klart negativt men jag vet ju att det är tidigt och det var ju faktiskt sen eftermiddag. Bestämde mig för att ta det andra testet nu på morgonen. Blödde en del fortfarande när jag vaknade men tog testet i alla fall och det visar ett svagt plus! Typiskt att det måste blöda också.... Men det kan ju vara Nidblödning, biverkningar av Lutinus. Blödde ju faktiskt precis när jag fått plus med M också. Men jag är rädd att det är ett tidigt missfall. Känner mig verkligen ogravid bortsett från att jag igår kväll och nu på morgonen känner mig jättekänslig. På tv var det en liten bebis som grät och jag kände ögonen tåras. Och imorse läste jag bara i kalendern på dagis och kände mig helt rörd för att de presenterat M´s kompis som börjat på dagis. Så det kanske är hormonerna?

Håll tummarna att det slutar blöda, vet inte om jag orkar med ännu ett misslyckande nu....

måndag 7 oktober 2013

Ruvardag 7

Har knappt hunnit med något annat än att jobba förra veckan och har därför inte uppdaterat bloggen. Det som är bra med mycket att göra är att jag knappt hinner tänka på att jag faktiskt ruvar. I fredags och lördags kände jag mig riktigt gravid, det molade i livmodern, brösten ömmade och var svullna och det var precis som jag kände livmoderkanten om jag tryckte på magen ( som jag kunde när jag var gravid med M) plus att jag hade metallsmak i munnen. Men söndag, måndag har inte känts något speciellt. Det kan ju faktiskt vara så att det fäste fredag/lördag. Vet inte när jag ska testa. förra gången var det som på onsdag och jag ska ju ha mens på torsdag så vi får se om jag väntar till efter det eller om jag ska göra det på onsdag, är så rädd för ett minus igen, vill inte bli besviken.

tisdag 1 oktober 2013

ÄP och ET

Det har varit så fullt upp så jag har missat att uppdatera hur det gått med allt.

I fredags var jag inne på Äggplockning och fick ut 9 ägg, är tydligen min standardsiffra, har endast avvikit en gång då det var 10, men det var gången de bara fick kastas =(
Vi fick fråga om vi ville vara med i en studie där man skulle gå med på att frysa ett obefruktat ägg för att sedan tina upp det och sen befrukta det. Man var tvungen att få ut minst 8 ägg för att delta och självklart gick vi med på det! Förhoppningsvis kan det hjälpa andra i framtiden.

På lördag morgon ringde de upp mig och sa att ett ägg hade varit omoget och två hade blivit befruktade. Det ägget de fryst och tinat igen hade klarat sig men tyvärr inte blivit befruktat.

Igår var vi inne och fick tillbaka ett 8-celligt med toppkvalité så nu ruvar jag för fullt, det andra embryot ska de fortsätta odla till onsdag/torsdag för att se om det går att frysa då. *hoppas hoppas*

Känns skönt att allt är över för denna gång, nu är det den eviga väntan bara, testdag 16/10 men förra gången kom ju mensen på rätt dag trots progesteron så jag lär säkert märka det innan. Känns som det skulle kunna bli ett tjuvtest nästa helg men ska försöka hålla mig från tidigare än så för att inte bli besviken.

Sambon mår ganska dåligt över den här situtationen just nu. Tror inte han hade fattat att det verkligen händer förens vi kom till äggplocket i fredags. Han varit sur och grinig hela helgen och allmänt deprimerad. Vet inte vad jag ska göra för att hjälpa till. Han är livrädd för att barnet inte ska vara likt honom och det är det enda han kan fokusera på. Tyvärr blir jag ganska nedstämd och det känns nästan som jag gått bakom hans rygg för att göra det här. Hoppas det blir bättre när han får smälta det lite.