onsdag 29 januari 2014

Biverkningar

Igår kom den biverkning jag får varje gång, - huvudvärk. Tar ju rätt hög dos också (400 IE) så det kanske inte är så konstigt. Idag har jag även vaknat med halsont men det är mer värk och på ena sidan, känns som inte klump. Avskyr att ha ont i halsen, känner mig alltid så hängig och illamående av det.
3 sprutdagar har gått och jag har VUL bokat på måndag. Får för mig att jag har slut på ägg så jag är lite nervös för det hehe.

Ska försöka ta mig igenom den här dagen på bästa sätt, just nu vill jag bara åka hem och lägga mig och vila. Men Alvedon och halstabletter får hjälpa mig klara dagen.
Får i alla fall lite sovmorgon imorgon, M ska till tandläkaren på 3-årskontroll, hon tycker att det ska bli roligt så det är ju bra. Försöker att inte överföra min rädsla på henne,

måndag 27 januari 2014

Märklig dröm

Natten till igår drömde jag jättekonstigt. Jag drömde att jag var i starten för min IVF-behandling och satt i väntrummet för att få min första spruta på sjukhuset (konstigt nog...) Strax innan de ropade upp mig kom jag på att jag redan var gravid och jag bar detta barn åt en kompis, alltså så var jag surrogat. Kom ju på då att jag kan ju inte börja min egen behandling... Senare tryckte sig bebis utåt och jag kunde se alla konturer och sa till min sambo, ser du det är en pojke.... Mycket märklig dröm haha.

Min mens bestämde sig för att komma 2 dagar tidigare än vanligt, tjohoo, så igår kväll tog jag första sprutan Gonal-F 400 IE. Skönt att äntligen vara igång men jag är livrädd för resultatet, tänk om det blir ännu färre ägg? Tänk om inget blir befruktat den här gången heller? Tänk om jag inte blir gravid? Tänk om jag får missfall igen? Så snurrar det i mitt huvud, kommer vara sjukt nervös, mer än vanligt den här gången, känns som det är sista gången, vet inte om jag orkar fortsätta mer sen.

Jag börjar tröttna rejält på tjat om syskon från alla håll och kanter. Senaste imorse från en kollega, svarade lite enkelt bara, "ja om det vore så lätt så skulle vi" men språket gör att hon nog inte förstod vad jag menade...

torsdag 23 januari 2014

Snart dags för försök nr 6

Usch vad dålig jag är på att blogga, men jag har inte haft något intressant att skriva och heller ingen ork. Blir annat när man inne i behandling, då är det skönt att skriva av sig.

Nu har de här två månaderna snart gått och det har gått snabbt, har känts bra att ha uppehåll men sambons syrra förstörde mitt lugn en del, känner mig fortfarande sårad av hennes ord och jag känner inte för att träffa henne innan vi är klara med nästa försök. Ska nog kunna undvika det då vi inte umgås jätteofta.

Väntar för fullt på att min mens ska komma vilket borde ske på måndag men man kan ju hoppas att den känner för att dyka upp lite tidigare. Nu måste vi bara lyckas, jag försöker träna en hel del och äta mindre för att gå ner de där kilona jag la på mig under de två förra behandlingarna men det är svårt, har extra svårt att låta bli något gott på kvällen när sambon jobbar men träningen går riktigt bra. Vi fick ta över en crosstrainer av sambons arbetskamrat som bara ville bli av med den, perfekt att stå framför någon bra serie på tvn på kvällen. Sambon jobbar ju eftermiddag/kväll varannan vecka så det blir svårt för mig att komma iväg till något gym då så det här passar mig utmärkt.

söndag 5 januari 2014

Knäckt!

För en liten stund sen fick sambon sms av sin syster som nyligen träffat en ny kille, de väntar barn, hennes andra, hans första. Detta har varit min fasa. Är tre personer som det känns extra jobbigt om de skulle blivit gravida och nu är 2 st det.... Inte nog med det så stod det att det skulle vara så roligt om vi också kunde "skaffa" en till nu så vi kunde få samtidigt. Det fick oss båda att totalt bryta ihop, det bär är ändå en person som vet om att vi haft svårt att få M. Hur f*n tänker man när man skriver något sådant? Det här får mig nästan att vilja skjuta på nästa försök då jag känner mig stressad att bli gravid och då kommer det säkert inte gå så bra.... Det här sänkte iallafall mig ner till botten och jag känner för att "rymma", börja om någon annanstans, i en annan stad. Varför får vissa motgångar gång på gång medans andra bara glider igenom livet på ett bananskal?

Saknar mamma extra mycket just nu....