Ja vad ska man säga....

Äggplockning förra veckan gick bra. 5 ägg togs ut.
Dagen efter ringde de om att ett ägg var befruktat och jag fick en tid för ET på fredagen.
Men i fredags morse ringde de och sa att embryot delat sig konstigt så det var ingen mening med att sätta tillbaka det. Läkaren pratade om att det kanske inte är så stor idé att göra fler försök då jag redan kör med högsta dosen Gonal-F (450 IE) och att det inte blir så mycket av det.

Jag vill inte ge upp men jag kanske måste det. Vi ska få en kallelse och komma på ett samtal. Jag vet att alla säger att jag ska vara glad för att jag har min dotter och det är jag verkligen, hon är mitt allt, men den där längtan finns där i alla fall.
Att vara mamma är det bästa som någonsin kunnat hända mig och jag älskar varje sekund av det.

Detta gör ont i mig!

Äggplockning

Om en halvtimme är det dags för äggplockning, känner mig inte nervös alls för det, mer för resultatet. Tänk om inget blir befruktat? Fast egentligen bättre det en att jag får tillbaka något som inte tar sig. Känner mer och mer panik för det här, vi kan ju inte hålla på i evigheter men jag har så svårt att ge upp tanken om ett barn till, att vara mamma är verkligen det bästa som finns. Finns inte en dag jag inte längtar hem till min prinsessa, hon är i mina tankar konstant. Tänk att få ha två små underbara barn i mitt liv. 

Wish us luck!