Tiden går så fort, saknaden blir starkare för varje dag som går, är så tomt.... Men ändå har jag en känsla att hon är runtomkring oss hela tiden.
I fredags när min dotter åt frukost pekade hon ut i hallen och sa "mommo, mommo där".... Har en känsla av ett lugn trots att jag borde vara helt knäckt. Dels tror jag att det beror på att jag vet att hon slipper lida och ha ont. Har tyckt så synd om henne de senaste åren. Och all denna oro för hur hon mår är borta, vet inte hur många sömnlösa nätter jag haft i mitt liv pga oro. Nu VET jag att hon har det bra. Tror lugnet kanske beror på att jag känner hennes närhet?
Min dotter är iallafall den snällaste, bästa, gulligaste man kan ha! Hon har varit en sån stor glädjespridare och man kan inte annat än le och skratta när med henne. Hon är så underbar och mysig! Riktigt rolig ålder nu, kommer mer och mer ord, nya varje dag, kul att höra och hon är så nöjd när hon gör sig förstådd. 21 månader gammal, snart dags för 2-årsdagen, helt otroligt!
Känns som om många tycker det är som semester att åka till jobbet och de tycker att det är skönt att lämna iväg sina barn på dagis! Jag känner bara en stor saknad och vill vara hemma hos M. Tycker att det är riktigt jobbigt när det är en full arbetsvecka. Hade lyxen att få vara hemma i fredags då dagis var stängt! Inte helt fel! =o) Men den här veckan är det första fulla veckan sen i juni. Men jag får börja längta till Thailand, är ju faktiskt bara 6,5 vecka kvar nu!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar