Startar den här bloggen dels för att kunna skriva av mig lite och för att det kanske kan hjälpa någon annan i samma situation.
Förlorade min mamma för 3 veckor sen efter en kamp mot cancern i många år. Hon blev endast 51 år gammal och själv är jag 32. Livet känns så orättvist för hon var verkligen en levnadsglad människa och ingen levde så för varje dag som hon!
Sista halvåret har inte varit rolig alls för någon av oss. Hon fick i februari besked om det inte längre finns några mediciner som hjälper och att tumörerna växer. Hon har från början bröstcancer men sen 8 år tillbaka var den spridd till lever och skelett. Efter beskedet tog sjukdomen över mer och mer och man såg att hon blev sämre för varje vecka som gick. Fler trötta dagar, fler dagar med ont och nya ställen med värk. Trots detta var hon extremt positiv och tänkte tom följa med oss på en resa utomlands i mitten på juni. Men i slutet av maj vek sig benet på henne bara och hon kunde inte gå längre, det var tumörer i benet och ryggmärgen som gjorde att hon inte längre kunde stödja på ena benet.
Vi åkte på vår resa men jag var tveksam till om vi verkligen skulle göra det men tog beslut om att vi skulle åka trots allt. Som tur var hann vi hem innan hon hamnade på sjukhuset. Hon blev liggandes i 3 veckor på sjukhuset innan hon stilla somnade in. Höll hennes hand när hon tog de sista andetagen. Såg så lugn och fridfull ut när allt var över, syntes att alla smärta var borta.
Nu börjar det jobbiga, att förstå vad som har hänt och sedan gå vidare och leva resten av livet utan min älskade mamma. Hur ska man klara det?
Det är tur jag har min underbara dotter som fyller 2 om några månader. Hon kom till via IVF försök. Är så glad att min mamma hann bli mormor. Det kommer bli tomt utan "mommo".
Nu börjar vi bli sugna på ett litet syskon till vår älskade lilla tjej, får se om det blir något försök redan nu i höst/vinter.
Så det är det min blogg kommer att handla om, anhörig till cancersjuk, att leva utan sin mamma och syskonförsök via IVF.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar