Today is the day!

Idag är det äntligen dags för besök nr 1 på fertilitetsenheten! Så det känns skönt att vara i startgroparna iallafall. Hoppas bara att allt ser bra ut så det inte blir något bakslag på det. Man vet ju aldrig.
Känns som jag springer på sjukhuset för olika besök hela tiden. Igår kom en kallelse för operation av min knöl på armen också. Tyckte det var lite kort varsel med 2 veckor bara... Hade ju planerat Ullared dagen efter det här så nu får jag nog styra om det lite. Ska försöka åka dit om en vecka istället.
Känns som om jag har en förkylning på g, vill inte!!!! Och har inte tid!!!!! Jag hoppas det bara beror på sömnbrist, ibland kan jag nästan få som halsont och seg i huvudet av det. Men inatt sov M hela natten så jag borde vara piggare då.

Håll tummarna för mig att det går bra idag!!

Äntligen!

Idag efter jobbet ska jag till frissan! Äntligen dags att klippa och färga lite! Såååå skönt när någon håller på med håret! Det blir väl det vanliga även om jag är sugen på något nytt, men vet inte vad det skulle vara... Mitt hår är så tunt så jag har ju nästan inget känns det som. Det gör ju det svårt att göra frisyr av det, det bara hänger... Supertråkigt hår! Men skönt ska det bli!

Imorgon är det dags för besöket och provtagning på fertilitetsenheten! Äntligen! Jag hoppas bara inte M har otur och blir sjuk och inte kan vara på dagis, vet inte vart jag ska göra av henne då. Farmor bortrest och mormor finns ju inte... Tror inte det är så lyckat att ta med henne dit iallafall. Men det får ordna sig på något sätt. Nu är det inte så att hon är på väg att bli sjuk men bara för att så blir det säkert så...

Blev strul med mammas gravplats igår. På något sett som inte ska kunna hända har det blivit dubbelbokat.... Så det är någon som har hunnit bli gravsatt där sen vi skrev kontrakt. Fick åka och välja en ny plats igår. Det blev absolut inte sämre och det är bara en rad bakom så det var ingen fara, men det är så onödigt när det blir så.

Saknar min lilla M....

Tycker verkligen inte om att behöva lämna M på dagis hela dagarna! Jag vill ha mer tid att vara med henne. När jag kommer hem från jobbet så är det 1 timme kvar tills vi börjar göra henne klar för natten! Så som mest får jag 1,5 timme med henne. Och ibland är det ju andra saker man behöver ta tag i efter jobbet så då blir det ju ännu mindre tid....
Kan tex ha lite småångest för att jag ska till frissan imorgon efter jobbet, vilket betyder att imorgon hinner jag i stort sett bara säga godnatt.... Jag önskar jag kunder styra mina arbetstider eller gå ner i tid. Jag vill vara hemma med M mer....

När det gäller mamma så har jag kommit in att älta sista veckorna, sista dagarna, sista månaderna. Vad hade jag kunnat göra annorlunda, hur hade jag kunnat hjälpa till mer? Det är inte så att jag känner att jag inte gjort vad jag kunnat men ändå. Förstår fortfarande inte att hon är borta... Känns overkligt och orättvist!

5,5 vecka!

Det närmar sig Thailandsresan! Eftersom det inte är en charterresa måste vi börja planera lite, vi måste boka transport, boka bilbarnstolar till de två minsta (vi åker med en annan familj som har 3 barn) och även resesängar till de små. Denna gång ska jag vara ute i god tid och göra packlistor som vi får med oss allt men inte för mycket! Nu har vi ju tvättmaskin i huset så det är bara att tvätta om det blir smutsigt! Skönt att slippa släpa på så mycket! Oftast har man ju sina favoritkläder som man går i och på dagarna har man ju mest badkläder på sig. Har en förmåga att alltid få med lite för mycket. Vi var till Mallorca i juni och det är ju så mycket man ska packa med sig till M och mer lär det väl bli denna gång, iallafall när det gäller blöjor välling mm.

Känns som hösten är på g, endast 6 grader imorse när jag skjutsade M till dagis, burr....

Ny vecka!

M brukar inte bli så ledsen när jag lämnar på dagis men idag blev hon det. Hon kramade mig så hårt och var så ledsen. Men hon gick till slut med på att gå och titta på dockorna med C och hon hann sluta gråta innan jag åkte! Gör så ont i mig när jag måste lämna henne, önskar jag kunde få vara hemma varje dag. Jag vet att hon har det bra på dagis och tycker att det är roligt, men ändå!
Får hoppas att vi lyckas med ett litet syskon snart så jag får mer tid med M också!

Saknaden efter mamma är stor, den är som värst när jag vill dela med mig av vad M gör och lär sig. Hon tyckte alltid det var så kul att få höra och ville verkligen höra allt när man berättade. M har lärt sig flera nya ord i helgen; hon satt i bilen och pekade ut i fredags och sa "moln". Och igår sa hon "varmt" om maten och när hon blev kladdig om fingrarna pekade hon på pappersrullen och sa "papper". Så jäkla häftigt. Jag vet att mamma hade älskat att få vara med om detta.

Var ju till läkaren i tisdags och passade då på att be dem om en remiss för mammografi, i fredags kom kallelsen redan och jag fick en tid nu på onsdag, tyvärr så har jag ett viktigt möte inbokat (som jag dessutom håller i) så jag måste ringa och boka om den, men vad snabbt det gick! Känns skönt att de tar mig på allvar och gick med på att jag ska få göra mammografi i förtid.

M fick en Hepatit A spruta inför Thailand i fredags och självklart fick hon feber i fredags kväll, men den var borta när hon vaknade så då kunde vi åka till Ikea och köpa madrass till hennes nya säng. Så i lördags sov hon första natten i en vanlig säng! Min lilla tjej börjar bli så stor! Fick dock hämta henne vid 12 men hon som första timmarna där! Inatt sov hon i sin säng till ca 4! Så det tar sig! Hon är så stolt över sin säng! Efter en stund i vår säng imorse sa hon "mamma, Thailand" så hon funderar nog mycket på det. Många som säger det till henne att hon ska åka dit och vi pratar om det varje dag! Hon pekar upp i luften när vi pratar om flygplan.

Nehe då är det väl dags att börja ta tag i dagen! Ser fram emot fredagen då vi ska till Fertilitetsenheten! Känns skönt att vara igång då och kunna börja planera!

Ha en härlig måndag!

Fredag!

Äntligen fredag, jobbar halvdagar sen maj på fredagar och det är verkligen toppen! Känns som veckan blir en "4-dagars vecka" .
Idag ska vi och vaccinera M inför Thailandsresan. De får ju Hepatit B på BVC men inte Hepatit A. Så för säkerhets skull får hon den också! Känns lite dumt annars att vi har skydd mot det men inte hon. Jag hoppas hon inte blir febrig av den men tänkte att det var bäst att ta den en fredag em ifall att så hon förmodligen är pigg inför dagis på måndag.
Bara 6 veckor kvar nu till resan! Längtar som bara den.

Pratade med dagispersonalen igår och de tycker M är så go och glad jämt! Och hon pratar mer och mer för varje dag! Man blir så glad av att höra sånt!  Min lilla mysfia!

Ha en härlig fredag!

Otålig

Jag vill komma igång med syskonförsöket så fort som möjligt, vet att det kommer ta några månader säkert innan det ens är aktuellt att börja planera det men mina förhoppningar är ändå att komma igång i november. Vi är ju bortresta i oktober så det är ju inte akutellt även om det skulle finnas tid.
Varje morgon när jag åker hemifrån får jag sån ångest, vill verkligen vara hemma hos M. Vi hinner vara hemma 1 timme på eftermiddagen och sen är det dags att göra iordning henne för natten. Är ju totalt värdelöst och jag ser all tid bara rinna iväg. Hon börjar bli så stor nu. Hon pratar massor och nu börjar man kunna förstå en hel del vad hon säger och vill. Så häftigt. Hon börjar även bli duktig på att säga till när hon vill gå på pottan, iallafall när det gäller nr 2. Så duktig så!

Har fortfarande ingen motivation att jobba, har tagit tag i några saker iallafall men det är lusten som saknas, känner mig helt slut.

Igår fick vi brev att mamma nu är kremerad. Antog att det redan var utfört men nu är det så definitivt. Känns hemskt att veta att det inte finns någon kropp kvar. Satt och funderade en hel del när jag körde bil igår om vad konstigt det är egentligen med en kropp, att den helt plötsligt stannar och människan som varit i kroppen inte längre finns. Det är precis som vi blir tilldelade en kropp och har man tur så får man en "bra och frisk". Det snurrar så mycket tankar i mitt huvud, speciellt meningen med livet. Har sedan jag fick barn förstått att meningen med livet är just att få barn, för det finns inget bättre än att få bli förälder. Men är det meningen att man ska plågas och vara sjuk i många år och dö alldels för tidigt? Till vilken nytta?

Nej nu blev det djupt här på torsdagmorgonen.... Dags att ta tag i dagen och försöka få några saker uträttade! Vem vet, idag kanske lusten kommer tillbaka?

1 månad idag

Idag är det redan 1 månad sen du somnade in, en månad sen jag fick se dig, hålla dig i handen.... Känns som en evighet men det har ändå gått otroligt fort.

Var själv igår på ett läkarbesök och passade på att fråga då om de kunde hjälpa mig med en remiss för mammografi. Det är inte så att jag misstänker någon knöl nu men mamma var 33 när hon fick cancer och jag fyller 33 om några månader så det känns som om jag vill kolla upp detta i tid.

M hade ingen feber på hela dagen igår så det blir dagis idag igen. Konstigt att det bara blev en kväll/natt med feber och sen inget mer, inte ens förkyld. Men skönt att det inte blev något långvarigt.
Jag börjar dock få ont i halsen så det är väl något min lilla älskling släpat hem från dagis igen..... Hoppas det går över under dagen.

Måste försöka hitta min motivation till att jobba igen. Jag gör det jag ska men inget mer känns det som. Jag brukar alltid ha ett högt tempo och sugen på att komma på massa nya saker men nu känner jag mig helt avtrubbad och trött. Tips önskas på hur man får energi och lust tillbaka!

Älskar dig mamma!

Då var det dags igen...

M har varit feberfri och frisk hela sommaren så det var väl väntat att hon skulle få feber igår.
Hämtade på dagis vid halv 5 och då var allt som vanligt men en timme senare tyckte jag hon kändes lite varm! Hon sover så oroligt när hon har feber och vill vara så nära mig som möjligt. Fick hämta henne till vår säng vid 1 inatt och ge henne lite alvedon. Så inatt har det inte blivit många timmar sömn för min del . Tycker inte om när hon inte mår bra, blir alltid så orolig.

Imorgon är det redan 1 månad sedan mamma somnade in, tiden går så otroligt fort. Känns som ett stort tomt hål. Brukade alltid filma M en liten snutt med telefonen och skicka till mamma som älskade dessa små filmer. Nu när jag filmar känns det så jobbigt att inte ha någon att dela dem med. Vet att mamma kunde titta på dessa om och om igen, speciellt de dagar då hon var liggandes och inte orkade ta sig upp. Då kunde vi ändå dela med oss av vardagen till henne.

Blir en halvdag för mig idag, sen är det dags att åka hem och ta hand om min lilla älskling!

4 veckor

Tiden går så fort, saknaden blir starkare för varje dag som går, är så tomt.... Men ändå har jag en känsla att hon är runtomkring oss hela tiden.
I fredags när min dotter åt frukost pekade hon ut i hallen och sa "mommo, mommo där".... Har en känsla av ett lugn trots att jag borde vara helt knäckt. Dels tror jag att det beror på att jag vet att hon slipper lida och ha ont. Har tyckt så synd om henne de senaste åren. Och all denna oro för hur hon mår är borta, vet inte hur många sömnlösa nätter jag haft i mitt liv pga oro. Nu VET jag att hon har det bra. Tror lugnet kanske beror på att jag känner hennes närhet?
Min dotter är iallafall den snällaste, bästa, gulligaste man kan ha! Hon har varit en sån stor glädjespridare och man kan inte annat än le och skratta när med henne. Hon är så underbar och mysig! Riktigt rolig ålder nu, kommer mer och mer ord, nya varje dag, kul att höra och hon är så nöjd när hon gör sig förstådd. 21 månader gammal, snart dags för 2-årsdagen, helt otroligt!
Känns som om många tycker det är som semester  att åka till jobbet och de tycker att det är skönt att lämna iväg sina barn på dagis! Jag känner bara en stor saknad och vill vara hemma hos M. Tycker att det är riktigt jobbigt när det är en full arbetsvecka. Hade lyxen att få vara hemma i fredags då dagis var stängt! Inte helt fel! =o) Men den här veckan är det första fulla veckan sen i juni. Men jag får börja längta till Thailand, är ju faktiskt bara 6,5 vecka kvar nu!!

Funderingar

Har funderat lite och är lite nyfiken på om chansen för att bli gravid via IVF ökar om man har lyckats tidigare. Jag vet ju att kroppen kan "känna igen" hur det är att vara gravid om man blir det ganska snart igen men frågan är om det gör någon skillnad att ha lyckats så bra förra gången.

Tänker också mycket på hur det är att ha 2 barn, är rädd att jag inte kommer kunna älska nästa barn lika mycket som jag älskar min lilla M? Är det möjligt? Och sen får jag nästan lite ångest över att då i så fall inte kunna ge henne lika mycket uppmärksamhet. Nu har hon ju 2 föräldrar som ger henne 100%, hur blir det då att dela det med ett syskon? Vill ju också att den nya bebisen ska få lika mycket tid och uppmärksamhet som M har fått under de här snart 2 åren...
Är jag knäpp som har alla dessa frågor och funderingar?
Jag antar att när (om) bebisen kommer så löser sig säkert allt naturligt men jag har svårt att tänka mig in i situationen för tillfället.

Har så svårt att hitta motivationen till att jobba för tillfället, antar att det har med allt som har hänt med mamma att göra. Är helt slut verkligen. Nu har jag iallafall fått sova ok några nätter så alltid är det nåt men har haft lite migrän i ett par dagar.
Vaknar ibland på nätterna och har svårt att somna om, då kommer alla tankar tillbaka på det som har hänt, jag ser henne framför mig de sista jobbiga dagarna, jag ser de sista andentagen mm. Försöker annars att fokusera på det fina och positiva vi haft under alla år men just på nätterna kommer de jobbiga tankarna.

Steg 1

Mailade ju fertilitetsenheten i måndags kväll och igår morse ringde de och sa att vi ska få komma in för att ta lite nya prover eftersom de gamla togs för 3 år sedan, sa att vi skulle få en tid i sep/okt och det tycker jag lät bra, efter några minuter ringer telefonen igen och de har då fått ett återbud den 31/8 och det är klart att vi tar den tiden istället. Förhoppningsvis hinner vi då med ett försök under hösten! Vore perfekt att dra igång när vi kommer hem från Thailand. Spännande!

Är så många i min omgivning som har eller ska få sin nr 2 nu. Man  blir lite avundsjuk men det är bara att hålla tummarna att vi lyckas lika lätt den här gången som förra, fast det kanske är att hoppas på för mycket. Måste verkligen försöka intala mig själv att bara för att det gick på första försöket förra gången behöver det inte göra det igen. Kommer säkert bli besviken om det inte gör det men vet ju att det är ganska stor risk så....

Skulle vara så mysigt med en lite bebis igen. Lilla M skulle bli storasyster.... Känner bara lite ångest över att man nu har kunnat ge 100% till henne och då ska man dela det med en till. Men det kanske blir naturligt när man väl är där.

Tiden går så otroligt fort. M pratar och pratar och det kommer nya ord varje dag. Hon har sånt minne och koll på allt. Hon förstår verkligen det mesta och det är så häftigt att se. Helt otroligt att hon fyller 2 år om 3 månader! Kommer bli otroligt tomt på hennes födelsedag, "mommo" skulle ha älskat att vara med oss.

Saknar dig mamma!

Anonym för ett tag

Har bestämt mig för att vara anonym här, åtminstone till en början. Vill kunna skriva av mig hur jag verkligen känner utan att behöva fundera på vad min omgivning tycker.

Tog ett beslut igår och mailade fertilitetsenheten, vill höra mig för hur det ser ut med kötider mm. Känns skönt att ha tagit det beslutet.

Behöver hela tiden saker att se fram emot känner jag, har ju vår resa i oktober som jag längtar så otroligt mycket efter. Var hemma 7 veckor i sommar men de flesta spenderades antingen på sjukhuset och sen var det ju veckorna efter mamma gick bort. Är helt slut och saknar motivation. Annars när man kommer tillbaka efter sommaren kan man ibland ha lite lust att ta tag i saker och det är roligt under en period igen. Men det kanske inte är så konstigt att man känner så här. 7,5 vecka kvar till Thailand!

Saknar dig mamma, saknar att kunna dela saker med dig, berätta vad M har gjort på dagis, bara att höra din röst... <3

3 veckor utan min älskade mamma

Startar den här bloggen dels för att kunna skriva av mig lite och för att det kanske kan hjälpa någon annan i samma situation.

Förlorade min mamma för 3 veckor sen efter en kamp mot cancern i många år. Hon blev endast 51 år gammal och själv är jag 32. Livet känns så orättvist för hon var verkligen en levnadsglad människa och ingen levde så för varje dag som hon!

Sista halvåret har inte varit rolig alls för någon av oss. Hon fick i februari besked om det inte längre finns några mediciner som hjälper och att tumörerna växer. Hon har från början bröstcancer men sen 8 år tillbaka var den spridd till lever och skelett. Efter beskedet tog sjukdomen över mer och mer och man såg att hon blev sämre för varje vecka som gick. Fler trötta dagar, fler dagar med ont och nya ställen med värk. Trots detta var hon extremt positiv och tänkte tom följa med oss på en resa utomlands i mitten på juni. Men i slutet av maj vek sig benet på henne bara och hon kunde inte gå längre, det var tumörer i benet och ryggmärgen som gjorde att hon inte längre kunde stödja på ena benet.

Vi åkte på vår resa men jag var tveksam till om vi verkligen skulle göra det men tog beslut om att vi skulle åka trots allt. Som tur var hann vi hem innan hon hamnade på sjukhuset. Hon blev liggandes i 3 veckor på sjukhuset innan hon stilla somnade in. Höll hennes hand när hon tog de sista andetagen. Såg så lugn och fridfull ut när allt var över, syntes att alla smärta var borta.

Nu börjar det jobbiga, att förstå vad som har hänt och sedan gå vidare och leva resten av livet utan min älskade mamma. Hur ska man klara det?

Det är tur jag har min underbara dotter som fyller 2 om några månader. Hon kom till via IVF försök. Är så glad att min mamma hann bli mormor. Det kommer bli tomt utan "mommo".

Nu börjar vi bli sugna på ett litet syskon till vår älskade lilla tjej, får se om det blir något försök redan nu i höst/vinter.

Så det är det min blogg kommer att handla om, anhörig till cancersjuk, att leva utan sin mamma och syskonförsök via IVF.