Fick igår reda på att en arbetskamrat (kompis till min sambo) ska ha barn igen. Ett syskon till det barn det barn de fick ett par månader innan oss 2010. Förra gången de berättade att de skulle ha barn var samma dag jag började med sprutorna och nu är det dags igen, börjar ju med sprutorna om 1 månad. Trodde vi skulle hinna före den här gången! Trodde också att det inte skulle göra så ont längre när vi redan har ett barn men jag tycker det är så jobbigt att vissa har det alldeles för lätt och det inte ens var riktigt planerat till nu.... Visst är jag glad för deras skull och det vore ju roligt om vi lyckas nu igen så båda våra barn är jämngamla. Men jag känner en press nu.
Ska plantera lite blommor vid mammas grav idag. Är hemma med M idag, vi är båda är tokförkylda och hostar som bara den, dessa dagisbaciller... Tur vi är sjuka nu så vi förhoppningsvis blir pigga till resan!
Känner igen... Det var jättejobbigt väldigt länge efter att vi fick Pysen. Varje graviditetsbesked, särskilt om de som väntade barn inte hade varit tillsammans så länge, och särskilt om de dessutom inte hade haft en tanke på barn... Det gick så långt att min man inte vågade berätta för mig att kompisar väntade tillökning. Sedan la det sig litegrann, men det kan fortfarande vara jobbigt av och till. I synnerhet när de som väntar barn lyckats på typ första försöket. Då undrar jag ofta varför det är så lätt för dem, och varför vi måste kämpa så hemskt...
SvaraRaderaKramis!