Missfall

Jag förmodar att det är ett tidigt missfall jag har fått. Blödde mer i fredags och med klumpar (ursäkta detaljer). På fredag em var det fortfarande positivt gravtest men på lördagmorgon visade det ingenting. Efter det har jag inte tagit något mer test och slutade även med Lutinus och det blöder lite fortfarande så jag antar att det blev ett missfall denna gång.

Är riktigt deppig och skulle helst av allt bara vilja vara hemma med min lilla M. Hon är i alla fall en glädjespridare och får mig alltid glad igen. Hon frågade mig igår om jag var ledsen och om jag då ville leka med henne så jag skulle bli glad igen, och så kom hon och kramade mig och klappade mig på kinden. Hon är bara så gå, snart tre år och redan så omtänksam. Skulle inte klara det här utan henne. Saknar mamma extra mycket i sånna här situationer, känner att jag inte har någon att prata med om detta, ingen att må dåligt hos. Känner mig ensam ibland...

Vet inte hur vi ska gå vidare nu, om vi ska göra det och när i så fall. Det är jobbigt både ekonomiskt och känslomässigt. Hade tänkt tre betalförsök från början men om vi misslyckas nästa gång, ska vi bara ge upp då och ha gjort allt i onödan, tänk vad vi kunnat göra för 100 000 kr annars? Usch mycket tankar nu.... Önskar att vi någon gång kunde få nåt till frysen, men nej, trodde verkligen vi hade lite större chans denna gång när vi har en donator. Jag antar att det inte blev något av det andra befruktade ägget, vi skulle nog ha fått brev nu...

Uppdatering...

Fick precis Veckans Peptalk av Olof Röhlander (kan rekommendera er att prenumerera på det, var precis vad jag behövde just nu, var som det var skrivet till mig denna gång...


JUST DÄRFÖR GER DU INTE UPP

En morgon som denna funderar ett antal människor på om det fortfarande är värt det.

Några har genomlidit ännu en sömnlös natt av grubbel.

Andra väcktes av mardrömmar som aldrig vill sluta spela och till en framtid som inte längre lockar. Varför gå upp ur sängen?

En tredje startar återigen dagen med ett nattduksbord fullt av smärtstillande tabletter som knappt hjälper längre.

En fjärde vaknar med sorg i blicken efter en oåterkallelig förlust.

Möjligtvis finns det tillfällen då motståndet känns för stort, där en inkastad handduk ses som en utväg, men du får inte ge upp.

Att ge upp vore lika absurt som att ta en krita, måla upp konturerna av en liggande människa på gatan och sedan lägga sig i det markerade fältet. Det är inte du. Det har aldrig varit du.

Det här kanske blir ännu en dag då du får spela en tuff match mot livet, men då får det bli så. En dag till. Lite att förlora och mycket att vinna. Är det kamp som gäller idag, då tar vi upp kampen. Det spelar ingen roll om andra inte förstår vad du går igenom. Kanske får du göra det ensam, var då din egen bäste vän.

Du kan ha förlorat mycket, men kom ihåg att du har trumfkortet kvar; Din möjlighet att formulera tankar som gör det värt det igen. Just därför ger du inte upp. Inte nu, inte än, inte någonsin.