Besöket

Igår var vi som sagt iväg på vårt besök, jag kommer att börja med sprutor på nästa mens ca 1-2/5.
De kommer göra en biopsi på sambon samma dag som jag har äggplock och så får vi hoppas på att de hittar några som ser bättre ut där. Chansen är inte jättestor men det är värt ett försök. I andra hand kommer de tina upp de återstående 6 stråna vi har kvar sen tidigare, de tror dock inte att de ser bra ut heller men det finns ju då ingen anledningen att spara dem heller. I sista hand om det inte finns något att befrukta med fryser de in mina ägg och så får vi om vi vill genomgå en kuratorutredning om vi skulle vilja ta emot donatorspermier. Sambon är fortfarande lite emot det men inte helt, han vill gärna ha testat allt annat innan han tar ställning till det. Jag känner det mer just nu som nu eller aldrig. Orkar inte hålla på med det här hur länge som helst heller.
Bad dem ta ett blodtryck på mig då jag ska kolla det med jämna mellanrum. Det såg sådär ut, hade 150/100 vilket är för högt så nu ville de att jag skulle kolla upp det också innan jag börjar behandlingen ifall jag behöver medicin. Så imorgon ska jag iväg och kolla det också.... Kan det aldrig någonsin bara få flyta på? Måste det vara motgångar hela tiden?

Har hänt en positiv sak och det är att jag äntligen ska få byta tjänst på jobbet, har velat göra det några år och nu får jag äntligen chansen. Men självklart är det 2 maj jag ska börja med det också... Precis vid sprutstart... jaja det får gå vägen....