Ja vad ska man säga....

Äggplockning förra veckan gick bra. 5 ägg togs ut.
Dagen efter ringde de om att ett ägg var befruktat och jag fick en tid för ET på fredagen.
Men i fredags morse ringde de och sa att embryot delat sig konstigt så det var ingen mening med att sätta tillbaka det. Läkaren pratade om att det kanske inte är så stor idé att göra fler försök då jag redan kör med högsta dosen Gonal-F (450 IE) och att det inte blir så mycket av det.

Jag vill inte ge upp men jag kanske måste det. Vi ska få en kallelse och komma på ett samtal. Jag vet att alla säger att jag ska vara glad för att jag har min dotter och det är jag verkligen, hon är mitt allt, men den där längtan finns där i alla fall.
Att vara mamma är det bästa som någonsin kunnat hända mig och jag älskar varje sekund av det.

Detta gör ont i mig!

Äggplockning

Om en halvtimme är det dags för äggplockning, känner mig inte nervös alls för det, mer för resultatet. Tänk om inget blir befruktat? Fast egentligen bättre det en att jag får tillbaka något som inte tar sig. Känner mer och mer panik för det här, vi kan ju inte hålla på i evigheter men jag har så svårt att ge upp tanken om ett barn till, att vara mamma är verkligen det bästa som finns. Finns inte en dag jag inte längtar hem till min prinsessa, hon är i mina tankar konstant. Tänk att få ha två små underbara barn i mitt liv. 

Wish us luck! 

Dag 10 och VUL

Imorse var det dags för VUL, såg väl sådär ut. På höger sida såg hon bara 1 blåsa och på vänster kanske 3-4. Kan vara olika från gång till gång men får hoppas att det ändå räcker med dessa.
Ska tillbaka på måndag igen för nytt VUL men ÄP blir tidigast onsdag i så fall. Blev lite nedstämd efteråt, hade hoppats på fler blåsor...

Huvudvärken är hemsk från och till, ännu en anledning till att jag vill att det ska gå vägen, det är så mycket man får stå ut med under tiden och nu vill jag ha en belöning.

Äntligen fredag idag! =o)

Tack för ert stöd, det betyder mycket!

Igång igen!

Visste inte hur jag skulle göra denna gång, om jag skulle blogga eller inte men känner ändå att jag vill ha någonstans att ventilera mina tankar och funderingar.

Vi har haft en kanonsommar, hade bestämt att OM vi skulle göra ett försök till så skulle det vara efter sommaren. Har ju fortfarande inte gett upp och vi är båda inne på samma spår, vi vill va ett syskon till M. Så nu är jag igång med sprutorna, dags för tredje sprutan ikväll, kör Gonal-F 450ie. Får sån jäkla huvudvärk bara, riktigt jobbigt, men det får det vara värt. Hoppas att denna 7:e ivf behandling får vara den sista. 

Cancer

Lusten och orken att skriva här försvann totalt efter missfallet, har känt mig rätt nere. Februari/mars var verkligen omtumlande månader. 

Sambon opererade bort sin andra testikel i slutet på februari och i för 3 veckor sen fick han kallelse för att få svar. Jag och M följde med och det visade sig att denna gång var det cancer, hade vi inte räknat med alls även om vi har tänkt tanken. En röntgen ett par dagar efter det för att kolla ev spridning gjordes och den fick vi svar på den här veckan och det såg bra ut, skönt! 

Förstår inte hur mycket vi ska behöva gå igenom? Jag har känt mig rätt nere den senaste månaden, kanske inte så konstigt?! När jag åker till jobbet är det som jag tar på mig en mask och är som vanligt och det är när man kommer hem som masken kommer av. Jag gråter för minsta lilla på tv och känner inte igen mig själv. Hur mycket ska man orka? De senaste åren har varit de värsta samtidigt som de varit de bästa i mitt liv, det är tack vare M som de varit de bästa, hon är bara bäst, hon får oss att skratta när vi mår som sämst och är den klokaste mest omtänksamma 3-åring som finns. Hon brås så på min mamma och det är jag så glad för! 

Vi (jag) har bestämt oss för en paus från IVF nu, klarar inte av det en gång till just nu, jag försöker tänka tanken att det är så här det kommer vara nu, att det inte blir något mer barn, men jag får panik när jag säger orden högt, det är så fruktansvärt att inte själv få bestämma eller kunna påverka hur många barn man vill försöka få. Jag vill verkligen bli mamma igen, det finns inget bättre! Får se om vi orkar ett försök efter sommaren. 

Missfall

Fick en tid i fredags för att träffa läkare, vill inte gå hela tiden och inte veta. Hade tänkt ta det som på min lunchrast för att slippa skylla på något återigen för att kunna åka ifrån men de var grymt försenade så jag var borta i över 2 timmar. Läkaren gjorde ett VUL och hon såg ingen hinnsäck vilket man borde kunna se i v 5+4 och hon såg heller inget konstigt på äggstockarna så det borde inte vara utomkveds. Fick även ta ett blodprov för att se hur mycket hcg jag hade i kroppen och det ringde de om senare på eftermiddagen, det var 98 och alltså inget högt så det mest troliga är ett missfall. Hon tyckte ändå att jag ska ta ett gravtest igen nu på fredag så vi ser att det sjunker, är det lika starkt blir det nog ett blodprov till. Hade ställt mig in på detta innan men samtidigt hoppas man ju på att jag skulle ha fel. Orkade bara inte skriva något om det här efteråt. Luften bara gick ur mig. Har ändå kört på som vanligt men jag blir ständigt påmind då jag forfarande blöder, snart 3 veckor nu, hur länge ska det behöva hålla på? Inte nog med det så var ju min dotter sjuk i feber och hosta förra veckan och det fick ju jag i torsdags så de senaste dagarna har jag hostat som bara den, men det går över snart.
Som vi inte har nog med dåliga nyheter så ringde de nyss från verkstaden som ska laga vår bil efter att vi blivit påbackade (smitning vilket betyder att vi står för en självrisk på 2200). Vi tänkte passa på att serva den när den ändå är inne och fick ett pris på 4700, nu hade de hittat andra saker som måste åtgärdas som kostar 6050 kr EXTRA..... roligt att lägga ut 13000 på bilen den här månaden... Så det blir nog ingen resa i alla fall..... Ska ju betala typ 36000 för missfallet också....
Nu får vi hoppas att sambon får positiva nyheter den här veckan efter operationen, det skulle inte förvåna mig om tumören är elakartad också...

Nej usch vad negativ jag är men just är det mycket, lite för mycket, vad har vi gjort för att allt ska gå åt skogen?

Jag blir galen!

Fick en blödning till i tisdags, det kommer rätt mycket några timmar sen avtar det eller försvinner. Denna gång har det kommit lite blod ons/tors också men väldigt små mängder. Tog testet imorse enl vad fertilitetsenheten bad mig göra och det är fortfarande ett starkt plus. Vilken berg och dalbana det här är. Ena stunden ger jag upp helt, nästa stund så får jag ett litet hopp. Om det varit ett missfall som pågått i  2 veckor, borde inte testet vara lite svagare nu? Kan det ha varit missfall på den ena förra veckan och på den andra den här veckan? Ska ringa direkt när de öppnar kl 8 så får vi se vad de tror. Det här är i alla fall tortyr, det är taskigt att av kroppen att ge mig tecken på graviditet såsom illamående och "bröstförändringar" samt starka plus samtidigt som det blöder. Två gånger har jag nu börjat bearbeta och acceptera att det inte blev något den här gången heller och sen får jag ett hopp igen. Orkar bara inte mer.

Min lilla prinsessa är sjuk, feber och hosta, det är så synd om henne och jag önskar jag kunde göra något, hoppas verkligen det är på bättringsvägen så vi kan få vara ute i helgen, ska ju bli varmare ute så man får passa på att njuta.