torsdag 11 september 2014

Ja vad ska man säga....

Äggplockning förra veckan gick bra. 5 ägg togs ut.
Dagen efter ringde de om att ett ägg var befruktat och jag fick en tid för ET på fredagen.
Men i fredags morse ringde de och sa att embryot delat sig konstigt så det var ingen mening med att sätta tillbaka det. Läkaren pratade om att det kanske inte är så stor idé att göra fler försök då jag redan kör med högsta dosen Gonal-F (450 IE) och att det inte blir så mycket av det.

Jag vill inte ge upp men jag kanske måste det. Vi ska få en kallelse och komma på ett samtal. Jag vet att alla säger att jag ska vara glad för att jag har min dotter och det är jag verkligen, hon är mitt allt, men den där längtan finns där i alla fall.
Att vara mamma är det bästa som någonsin kunnat hända mig och jag älskar varje sekund av det.

Detta gör ont i mig!

6 kommentarer:

  1. Så ledsen för din skull. En längtan är en längtan och den försvinner inte bara sådär.
    Många kramar till dig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack snälla du! Många kramar till dig också! Håller mina tummar för er i höst!

      Radera
  2. :-( Skickar en stor varm kram eller två. Även om ni har er dotter kan din längtan efter fler barn inte förnekas eller förminskas, såklart att det är jobbigt för er! Samtidigt är det väl bra att läkarna är ärliga så att ni inte "kastar pengar i sjön" med era syskonförsök. Fast - det är väl inte helt fel att ringa någon annan klinik och be om någon sorts "second opinion" om ni ändå är inne på att fortsätta...
    Kramis!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack!
      Jag vi får se vad som händer nu, väntar på besöket och se vad de har att säga. Är ju så smidigt att ha det på hemmaplan och vill inte lägga för mycket tid på resor och annat heller, känns som jag "slösat" 2 år nu på att planera efter kommande försök. Måste kanske försöka släppa detta nu. Gjorde det inte lättare med nästa "käftsmäll" i fredags där sambons bror berättade att de väntar sitt 4:e..... Då bryter jag ihop, livet är så fruktansvärt orättvist!
      Kram

      Radera
  3. Åh vad jag förstår dig. Min längtan var t.o.m. större efter ett andra barn. Jag tyckte det var fullständigt vidrigt. Så att du ska vara nöjd med det du har... det har enligt mig inget att göra med längtan efter ett till barn. Vi inledde adoptionsprocess, tyckte det var otroligt positivt. Är det något som ni kan tänka er?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej!
      Ja jag säger samma sak, längtan är tom större nu än vad det var innan men det är säkert bara för att man förstår hur otroligt det är att vara förälder. Det är det bästa som finns.
      Jag skulle kunna tänka mig adoption men det känns som det är en alldeles för lång och kostsam process och vad jag förstår måste man ha varit gift ett tag också och det är vi inte (rätta mig om jag har fel, är inte så insatt)

      Radera