Inte på humör...

Har varit urdålig på att blogga nu men luften har gått ur mig. Vet inte vad jag ska göra och allt känns så ovisst! Jag kan inte tänka på annat än mammaledighet, bebisar, syskon till M. Jag vill verkligen. Om det nu skulle bli så att vi måste gå vidare med donator (om sambon går med på det) så finns det ändå inte på vår klinik när man ska gå privat... Konstigt tycker jag eftersom de ändå gör det för de som har kvar av landstingsförsöken...
Någon som vet mer om vart det finns? Hörde någonstans att det bara finns i Umeå men söker jag på nätet så känns det som flera har det.... Allt blir så mycket dyrare och jobbigare då om man måste resa för att göra det här...
Sambon ska lämna nytt prov på onsdag så efter det får vi se vad som händer. Finns en utväg till ev och där att de går in och tar ut spermier, men det är  heller ingen garanti att det funkar, tydligen ganska låg chans...
Min lilla M pratar många gånger om dagen om att hon saknar mormor. Vet inte om hon förstår riktigt vad det betyder men hon säger det med en ledsen röst. Hon pratar om sakerna som hon fått av mormor och vill se på film och kort med henne och mormor. Det gör så ont i mig! Saknaden är sjukt stor nu. Kan inte förstå att det gått ett halvår. Det är bra mycket jobbigare när allt börjar lägga sig! Allt är så ofattbart! När jag ser graven och stenen med hennes namn känns det så overkligt! Det borde vara så många år kvar! 51 är verkligen ingen ålder! Jag är såååå tacksam för den tid jag fick tillsammans med mamma. Min mammaledighet 2011 spenderades mycket med henne och jag är glad att det var just det året när hon ändå orkade en hel del!